Affischer – Vintage: Mellanstora – 50x70 cm
39,00 

Reist nach Finnland

Konstnär
Harry Hudson Rodmell
Ursprungligen publicerad
1933
Storlek
50 x 70 cm
Produktkod
POD-M-17

Det här är Poster de luxe – affischen ingår nämligen i vår Custom Print-serie. Det betyder att vi själva trycker varje affisch separat, enkom för dig. Ett intyg med datumstämpel och tryckarens signatur ingår. Trycks på högklassigt matt FSC-certifierat papper, med den modernaste trycktekniken i tolv färger, färgerna är unikt starka och fylliga, vilket innebär att affischen håller sin skarphet och sina färger i flera generationer. Levereras i en snygg Come to Finland-affischtub.

I lager

Om konstverket

Linjerna söderut från Helsingfors till Reval (Tallinn), Stettin och Köpenhamn och västerut till Stockholm hade en dubbelfunktion. De förde finländarna ut i världen, men hämtade också friska fläktar från andra länder till oss.

Estlandstrafiken var populär redan under 1930-talet, och konkurrensen var precis som i våra dagar stenhård.
Författaren Mika Waltari reser år 1929 ut i Europa, skildrat i boken ”Yksinäisen miehen juna”.

Det är det legendariska fartyget Ariadne – på affischeni marinmålaren Harry Hudson Rodmells tolkning – som tar ut honom till Stora världen, via Tallinn till Stettin i Tyskland:

”Jag minns hur jag ibland som gosse gick till kajen vid båtarnas avgångstid för att se på de människor som var så lyckliga att de fick resa utrikes.

”Förtöjningarna lossas – Ariadne glider ut från kajen, vänder långsamt. En sista vinkning – svängande näsdukar som vita fläckar på kajen – människor börjar sprida sig för att upptäcka varandra, söka upp bekanta, reservera platser vid matbordet. […]

De första whiskygroggarna har omärkligt uppenbarat sig i röksalongen. – Resenärerna till Reval har ockuperat största delen av korgstolarna i restaurangen föröver. Några äldre kvinnor har redan hunnit söka upp gemensamma bekanta och sitter i en sluten grupp med huvudena ihop och rinrar sig små historier om andra resande. – Samtalet i röksalongen börjar småningom bli högljutt och frigjort.

En båtfärd är vila, en vegeterande övergång från en måltid till nästa, förslöande, om man inte lyckas finna en lämplig reskamrat.

¨’Jag lyckas finna en lämplig reskamrat, lika ensam som jag – en älskvärd och förstående reskamrat som jag kan tala filosofi med eller överhuvudtaget prata om världens gång, eller bara tiga stilla.

Vi tar var sin grogg. Vi försjunker i belåtenhet med livet. Tornen i Reval börjar synas. En del av passagerarna bereder sig att stiga av. Gonggongen kallar till middag. […]

På kvällen har solen försvunnit bortom havet i ett violett rödaktigt dis. Musikkapellet spelar – finska folksånger, en lyrisk, sorgsen stämning: barrskogsmörker, blänk av en skogstjärn, friden på en stilla landsväg, suset från en hed.”